Den här läsningen (eller lyssningen, snarare) av @enbarnbokomdagen gjorde mig lycklig. Så många kloka reflektioner och tankar som ”Ormen i mig” väckte. Följande berörde mig särskilt:
”Skildringen av Majken är intressant och givande ur flera olika perspektiv, men jag tycker också mycket om skildringarna av relationer och vad jag som läsare/lyssnare får veta (eller ana) om de andra personerna. Det är Majkens perspektiv, men det ger också en bild, eller kanske snarare flera bilder, av hur det kan se ut från de andras perspektiv. Allra mest griper Majkens mamma tag i mig. Hennes försök att kommunicera, att hjälpa. Oron och maktlösheten. ”
Jag älskar att @enbarnbokomdagen uppmärksammar personerna runtomkring Majken, och då särskilt mammans kamp. Jag tycker själv att mamman i ”Ormen i mig” är en hjälte. Hon ger aldrig upp att försöka nå fram till Majken. Trots att hon möts av tystnad och motstånd, trots att hon inte vet vad hon ska ta sig till, trots att hon förtärs av oro.
Det är så otroligt svårt att vara närstående till en person med en ätstörning. Vardagen blir full av konflikter. Som förälder är det lätt att börja klandra sig själv, tänka: ”vad har jag gjort för fel?” eller: ”varför kan jag inte hjälpa bättre?”. Och hamna i en mörk spiral av självkritik.
I ett kommande avsnitt av ”Ätstörningspodden” intervjuar jag författaren Marit Sahlström, om att vara anhörig. Hon har tre yngre systrar, som alla drabbades av anorexi under uppväxten. I podden berättar Marit om oro och förtvivlan, men också om starka familjeband, kärlek och värme.
För den som är anhörig vill jag rekommendera Frisk & Fris ”En närståendes handbok”, med råd och tips om hur man kan stötta den drabbade och inte minst viktigt: ta hand om sig själv.
/Anna