I augusti gjorde Leone Milton och Anna Ehn en ”take over” av Heja Livets Instagramkonto (@heja livet), och pratade om ätstörningar i samband med graviditet och föräldraskap med utgångspunkt ur nya boken Mamma med ätstörning (Natur&Kultur).
Följarna fick skicka in frågor som besvarades av Cecilia Brundin Pettersson, näringsfysiolog och behandlare vid ätstörningskliniken Dala ABC och med stor erfarenhet av att hjälpa mammor med ätstörningsproblem. Hon är även engagerad i forskningsstudien Ätstörning under graviditet.
Frågorna var så viktiga och svaren så bra att vi även har samlat dem här, så att fler kan få ta del av dem:
Har du tips till tidigare anorektiker som är rädd att viktprat eller vägning ska trigga vid graviditet?
SVAR: Säg som det är, du är inte ensam. Berätta om din oro för barnmorskan om vägning är jobbig. Om det gäller viktprat från omgivningen: säg som det är även här eller lär in en fras/ett svar om vikten kommer på tal så du kan komma vidare i just den situationen. Det kan vara tryggt att veta vad man ska svara, att man har en plan.
Måste man vägas på MVC?
Svar: Jag är ingen barnmorska men har fått denna fråga ofta och konsulterat flera inom MVC. Mödrahälsovården är frivillig så det finns inga måsten. Dock är vikten viktig av flera anledningar och främst medicinska. Vikt är en parameter som barnmorskan har så hon kan följa graviditetens utveckling till viss del. Och där avvikande viktbeteende kan indikera på att något är fel. Fråga din/en barnmorska som har kunskapen om varför man vägs. Med fakta och kunskap om varför saker görs inom vården så känns det oftast bättre överlag, att man vet vad som görs och varför.
Hur gör man för att inte föra över sin ätstörning på sina barn?
SVAR: Barn gör ju som vi gör och inte som vi säger, så en del kan vara att äta måltider tillsammans, försöka äta samma mat hela familjen (inga uteslutanden eller ”dieter”). Viktigt är också att prata positivt gällande din kropp (spegelbild) och inte uttrycka negativa saker om dig själv (kropp och utseende).
Du kanske själv vet vad som har påverkad dig i din uppväxt? Plocka fram dina erfarenheter och känn dig fri att göra förändring.
Hur kan jag stötta en närstående som är mamma med ätstörning?
SVAR: Stor och viktig fråga. Svårt att svara generellt men: Att du finns är en stor hjälp. Går hon i behandling – hör hur du kan hjälpa henne att följa behandlingen. Om hon inte går i behandling – stötta i att söka hjälp. På riksföreningen Frisk & Fris hemsida kan du söka (www.friskfri.se) stöd. Fråga henne vad du kan göra. Tex. planera, handla och laga mat. Försöka störa ätstörningen genom att inte bara laga det som ”ätstörningen vill”. Via vården och Frisk & Fri kan du som närstående få fler råd och mer stöd i hur du kan stötta.
Hur kan jag förbereda mig inför framtida graviditet om jag har ätstörningstendenser?
SVAR: Du har redan gjort ett stort steg genom att ta upp frågan. Att du har insikt i ditt mående och i dina ätstörningstendenser. Prata om din oro med din barnmorska redan på första mötet då du är gravid. Vill passa på att säga att det inte behöver bli jobbigt eller sämre med ätstörningen under eller efter graviditeten. Men det är bra att vara uppmärksam och söka den hjälp du behöver. Om du har gått i behandling, plocka fram de verktyg du lärt dig om regelbundet ätande och att hantera ångest. Om inte så kanske du behöver söka hjälp, prata med ätstörningsenheten där du bor eller sök på riksföreningen Frisk & Fris hemsida (www.friskfri.se).
Tanken på graviditet ger mig ångest på grund av rädd för viktuppgång. Hur förklarar jag det för min partner?
SVAR: Säg som det är. Berätta om din oro och varför det är så. Du är inte ensam. Visa honom tex boken ”Mamma med ätstörning”. Ni kan sedan tillsammans prata med barnmorska och eventuellt ätstörningsvården för att planera så du får stöd under en eventuell graviditet. Kanske behöver du jobba med dina tankar om vikten före eventuell graviditet. Kontakta en ätstörningsenhet där du bor så kan du komma dit på en bedömning för att få bästa hjälp.
Är det vanligt med återfall när en blir gravid? Är frisk sen sju år.
SVAR: Jo, det har visat sig vara vanligt med återfall främst efter en graviditet. Dock kan man inte säga i det enskilda fallet hur det går och många får inte återfall. Att du har insikt och ställer frågan är bra för att förebygga återfall. Om du har gått i behandling plocka fram de verktyg du lärt dig, du kanske inte behöver dem men om du behöver så vet du var de finns. Var inte orolig för återfall. Blir det så, så finns hjälp. Berätta för din partner och berätta vad hen kan hjälpa dig med. Prata med din barnmorska tidigt så hon vet om din oro. Om du har en tidigare samtalskontakt som varit bra, kontakta hen igen och berätta om din oro så kanske hen kan hjälpa dig. Kom ihåg att du inte är ensam och be om hjälp då du behöver, du vet bäst vad just du behöver.
Vad kan jag göra för att förebygga? Jag har inte helt läkt i mina ätstörningstankar.
SVAR: Ätstörningstankarna kan ju finnas kvar ett tag. Bra att du identifierat dina ätstörningstankar det är ett bra stöd i att jobba förebyggande. Att veta när tankarna kommer och vad du då gör. Om du gått i behandling så plocka fram de verktyg du lärt dig, ha dem nära vid behov. En bas för att förebygga återfall är att inte handla på tankarna utan påminna sig vad som varit grunden i den behandling du gjort för att ta dig ur ätstörning. Tex. regelbundet ätande, inte göra något kompensatoriskt då du ätit. Om det handlar om att förebygga under graviditet så ta hjälp av dem du har omkring dig och uttryck din oro, säg hur de kan stötta. Berätta för barnmorskan och be om hjälp du är inte ensam.
Vi ska börja försöka bli gravida om ett år, men jag vet redan nu att det kommer bli problematiskt. Hur göra?
SVAR: Försök prata med din partner, hur kan hen stötta? Går du i behandling nu så prata med din behandlare och berätta om era planer. Prata med mödrahälsovården så de vet om din oro. Kanske behöver du jobba idag med din oro för det som komma skall, så kallad förväntansångest. Det kanske inte blir problematiskt? Man vet ju inte men bra att ha ett ”skyddsnät” om något skulle hända. Kom ihåg att du inte är ensam och be om hjälp då du behöver.
Orolig för att göra vidare ÄS till mitt framtida barn. Både mamma och mormor med ÄS.
SVAR: Du har tagit ett stort steg genom att identifierat denna ÄS hos er. Kanske kan du se vad som påverkad dig under din uppväxt – känn dig fri att ändra. Barn gör ju oftast som vi gör och inte som vi säger – hur kan du påverka ditt/dina framtida barn. Man vet att ÄS till viss del kan vara genetiskt men stor del kan vi påverka, oavsett, genom den miljö våra barn växer upp i. Att äta regelbundet, ”samma” mat (ingen med undantag, uteslutande eller ”diet”) och röra sig för att det är roligt (inte gå ner i vikt eller för att få äta) kan vara del i den miljön. Prata med din barnmorska, partner och andra runt dig om du vill och uttryck din oro och be om hjälp – du är inte ensam.
Vad kan man tänka på för att mota gamla ätstörda tankar i grind under sin graviditet?
SVAR: Prata med din barnmorska, partner och andra runt dig som hjälpa. Om du har ätstörningstankar som behöver ”motas i grind” under graviditeten kanske de behöver komma fram och du behöver stöd efter förlossningen, kanske stöd från ätstörningsvården, för att ta itu med tankarna, de går att bli fri från dem.
Om du känner oro så be om hjälp. Prata med ätstörningsvården, kanske en samtalskontakt du haft tidigare. Tankarna kanske inte kommer men det kan kännas tryggt att ha ett nätverk om de kommer. Kom ihåg – du är inte ensam.
Hur kan jag lyfta detta med ätstörning hos framtida barnmorska på bästa sätt?
SVAR: Säg som det är. Berätta hur du haft det, hur du mår i dag och din eventuella oro. Ingen kan läsa på någon hur hen mår så berätta. Flera kvinnor som jag mött berättar att när vikttagning kom på tal på MVC då blev det en naturlig öppning för att pratat om sin ätstörning men det kanske inte passar just dig. Men som sagt berätta, du vet hur du mår. Du är inte ensam – be om hjälp om du behöver.
Hur kan jag som vän på bästa sätt stötta en vän med bulimi som är gravid?
SVAR: Att vara där. Störa ätstörningen. Om din vän går i behandling, hör hur du kan stötta henne att följa behandlingen. Om hon inte har behandling peppa henne att söka hjälp. Säg vad du ser och utryck din oro mer kan du inte göra. Äta tillsammans. Vara tillsammans. Fråga henne hur du kan hjälpa. Om du inte når henne prata med partnern/annan närstående om du är orolig för din vän så kan ni agera tillsammans kan kännas bra.
Hur ska man bemöta en person som man tror är ätstörd?
SVAR: Var inte rädd att såra eller säga fel – bättre säga fel än inget. Säg vad du ser och uttryck din oro. De patienter jag mött som har blivit ”konfronterade” av granne, kompis, lärare…har berättat att just det betydde mycket för deras tillfrisknande och att de sökte hjälp.
Upplever det svårt för överviktiga personer att få hjälp med ätstörning. Kompis kämpar.
SVAR: Ja din upplevelse stämmer nog tyvärr men hen ska vara glad att hon har en vän som du. Hen har rätt till att få den hjälp hen behöver. Det viktiga är att hen får komma till en ätstörningsenhet för bedömning. Så om hen inte har gjort en bedömning så kontakta ätstörningsenhet, flera ätstörningsenheter ger via 1177 eller deras egen hemsida möjlighet till att skicka in en egen vårdbegäran. Kan även vara bra med stör under tiden och då finns riksföreningen Frisk & Fri (www.friskfri.se) som har information samt mentorer som kan hjälpa på närstående och drabbade. Ge inte upp, det kan vara kämpigt men det finns hjälp att få.
Bör man berätta för någon att man känner oro för hennes förhållningssätt till mat?
SVAR: Bra fråga och ett kort svar blir – ja. Var inte rädd att trampa i klaveret. Det kan bli konflikt men är ofta ett första steg till att söka hjälp för många drabbade när någon stör eller påpekar ”det ätstörda beteendet”. Kan gälla mat som för er men kan även vara överdriven träning eller andra så kallade kompensatoriska beteenden.
Hur kan man stötta någon när ätstörningen inte är uttalad, men finns?
SVAR: Bra och svår fråga. Men finnas där om hen vill prata om det. Fråga. Säg vad du ser och visa att du finns. Om personen inte pratar om det så kan du inte göra mer än att finnas där när hen vill prata. Men lite tips: Stör ätstörningen – t ex. bjud med på fika, till vänner, ”dra med personen ut”. Finns där.
Har ett osunt förhållande till mat men ej anorektisk. Känns som jag ej är tillräckligt sjuk för att få hjälp.
SVAR: Hej tyvärr hört detta flera gånger. Du vet hur du mår och sök hjälp. Sök till en ätstörningsenhet för att få en bedömning. Bedömningen görs på flera parametrar och bland annat på hur mycket ditt förhållande till mat påverkar din vardag. De flesta ätstörningsenheter ger möjlighet till att söka vård via 1177.se eller deras hemsidor. Du kan även få stöd och information från riksföreningen Frisk&Fris hemsida (www.friskfri.se) Så kort svar – om du behöver hjälp sök hjälp och stå på dig. Du är inte ensam och det är bara du som kan veta hur du mår.
/Cecilia Brundin Pettersson, nutritionist och behandlare på Dala ABC i Falun.