”Hennes prosa rör sig dansande lätt kring det allvarstyngda ämnet.”
Oj. Vilken fantastiskt fin recension av ”Vägen mot det friska” i det senaste numret av Psykologtidningen (Sveriges Psykologförbunds tidning). Recensenten, som är både psykolog och litteraturkritiker, har verkligen förstått mina intentioner.
Så här skriver hon:
”Ofta är det först efter det har blivit ordning på själva ätandet som det stora emotionella arbetet kan börja. Den här boken kan sägas handla om det.”
Och:
”Ett av bokens budskap är vikten av att se gråskalorna mellan det sjuka och det friska”.
Yes! Precis så tror jag att det är. Och det stora emotionella arbetet tar tid, ofta lång tid. Det är viktigt att känna till, för att inte börja klandra sig själv och känna sig misslyckad när det inte går framåt som man önskar.
Att få en läsning som den här är betydelsefullt av flera skäl. Såklart är det en egobekräftelse. Vore fånigt att inte erkänna det. Att själva språket uppmärksammas är förstås extra roligt. Språk, rytm, ton är lika viktigt för mig här som när jag skriver skönlitterära texter. Men främst ger det kraft att fortsätta skriva, fortsätta förmedla berättelser och fakta, fortsätta spräcka myter, tystnader och skam. Det är så många som mår dåligt, både drabbade och närstående – och vi behöver bli bättre på att förstå, bemöta och hjälpa.
”Vägen mot det friska” är utgiven på Natur och kultur. Läs mer om den här.